0 Artiklar 0 kr

Ecster betallösningar faktura delbetala kort

Nyttig fakta om handknutna, handvävda och maskingjorda mattor såväl moderna som klassiska och orientaliska.

I mattskolan redogör vi kortfattat för olika förekommande mattyper. Vi förklarar också skillnaderna mellan olika kvaliteter ock materialval. Mattskolan kommer successivt att kompletteras med nya fakta om de 100-tals olika persiska mattorna, men också andra, både tradtionella och moderna, mattyper. Även de många orientaliska motivens ursprung och betydelse kommer att tas upp.

Orientmattor är ett begrepp som omfattar de handknutna mattor som framförallt tillverkas i Iran (persiska mattor), Turkiet, Turkmenistan, Afghanistan, Pakistan, Indien och även Kina.

Persiska mattor har knutits i århundraden i städer, i byar och av nomadfolk, som flyttar omkring, i sin ständiga jakt efter nya betesmarker åt sina får. De persiska mattorna kan man dela in i tre huvudkategorier.

-Ateljemattor, som huvudsakligen knyts i städerna av professionella knytare. Här tillverkar man oftast de tätare knutna mattorna. Detta beror på att motivens komplexitet kräver högre knuttäthet.

-Bymattor, där det förekommer stor variation i mönster eftersom det finns hundratals mattproducerande byar, framförallt i västra Iran. Knuttäthet och ullkvaliteter varierar stort, både mellan byarna, men även mellan mattor från samma by. De flesta av dessa mattor blir unika, då många knyts i hemmen.

-Nomadmattor med lång tradition, där kvinnorna mestadels knyter mattor, medan männen vallar fåren eller jagar. Primitiva och spännande motiv som speglar människornas liv förekommer ofta i mattor från södra och östra Iran. Geometriska mönster är vanligare bland nomaderna i västra och nordvästra Iran.

Mönster, motiv och symboler

De orientaliska mattorna, med sin, i många fall, tusenåriga tradition erbjuder ett oerhört variationsrikt utbud av mönster, motiv och symboler. Förr kunde man, med lätthet, ange de olika mattornas respektive tillverkningsplats, eftersom mönstren var så distinkta och typiska för traditionen i de olika distrikten. I dag är det svårare, eftersom man, genom bättre kommunikationer och övergången till en mer industriell produktion, lånar av, och påverkas av, varandra.

Nomadernas mattor präglas av att mönstret komponeras under arbetets gång – alltid spontant och utan förebild. Motiven är nästan utan undantag geometriska och har gått i arv från generation till generation. På detta sätt har de kunnat behålla sin genuina och ursprungliga karaktär.

För de bofasta knytarna gäller dock andra arbetsmetoder: de arbetar efter en förlaga, där mönstret är uppritat och färglagt på ett rutat papper, en så kallad talim. Varje enskild ruta motsvarar en knut i den färdiga mattan.

Mönstren i de ateljéknutna mattorna har utvecklats, från gamla geometriska motiv, till de naturalistiska blom-, och djurmotiv, som kom till under 1500-talet, och som nu är de vanligaste.

För harmonins skull måste den färdiga kompositionen av varje blomma, blad eller slinga, liksom varje färgnyans, kunna inordnas i sitt stora sammanhang.

Man kan urskilja fem huvudtyper av mönster: medaljongmattor, övermönstrade mattor, figuralmattor samt mattor med nisch- och trädmotiv.

Medaljongmattor har ett enfärgat eller småmönstrat mittparti, där medaljonger dominerar. Dessa kan ha formen av cirklar, ovaler eller oktogoner. Även diamant- och stjärnformade medaljonger förekommer och ibland kan man också återfinna små blommotiv som omger mittmotivet. Medaljongmönstret kan härledas bakåt till den klassiska period, när bokkonsten stod som högst, och har inspirerats av bokpärmarnas konstnärliga utformning.

Övermönstrade mattor är de vanligaste. Man finner upprepade motiv, som täcker hela mattans yta, med en överväldigande blomsterprakt eller geometriska element. Mönstret omges vanligen av en vacker bård. Eftersom ett upprepningsmönster saknar både början och slut har det ibland tolkats som en symbol för evigheten.

Figuralmattor, med naturalistiska djur- och människomotiv, återger antingen historiska eller religiösa berättelser, jaktscener eller välkända motiv ur den klassiska poesin. Förebilderna för dessa mattor är 1400-talets miniatyrmåleri.

Portalmattorna har en ornamentik som känns igen från moskéerna och återspeglar, i mycket, människors religiösa föreställningsvärld. 

Trädgårdsmönstrade mattor kännetecknas av stiliserade blomster- och trädmotiv i strikt indelning av rektanglar över hela innerfältet. Mönstret anses gå tillbaka till Skapelseberättelsen och föreställningen om Edens lustgård, omgiven av fyra floder.* Kring mattans mittfält finns, nästan alltid, ett flertal bårder: en huvudbård, med sekundärbårder i varierande bredder, som tillsammans kompletterar mattans mönster. Någon gång kan man träffa på kartuscher** med inskriptioner från Koranen eller kända strofer av berömda persiska skalder.

*När islam uppstod på 600-talet kom huvuddragen i Gamla testamentets skapelseberättelse att utgöra stommen även i Koranens. Den muslimska förståelsen av skapelseberättelsen har likheter med den bibliska.

** En kartusch är ursprungligen ett ornament i form av en rulle. Under senare tid användes den, inom skulptur och måleri, som underlag för titlar och vapensköldar, då oftast oval, med upprullad ram.

 

1. Timglaset: En närmast övertydlig symbol för tidens flykt. Förekommer främst på mattor från Kaukasus och i gränstrakterna mot Turkiet.

2. Akantusbladet,
som är ett viktigt mönsterelement i Heratimönstret, är en symbol för familjelycka. Motivet tolkas också ibland som en fisk.

3. Denna symbol, som har tolkats som ett liggande ”s”, är egentligen ett versalt D, från det armeniska alfabetet och står för Dios, alltså Gud. Eftersom kristna armenier, och många då har hamnat i Persien (i dag Iran), så uppträder detta mönster här.

4. Mir I Botha: Namnet betyder ”fursteblomma” och är ett motiv som ständigt återkommer, och som dessutom har fått ett flertal tolkningar genom tiderna. En av dessa menar att det föreställer eldsflamman, som har en renande betydelse i den zarathustriska religionen. Mönstret ser ut som ett upprättstående päron och andra symboltolkningar talar om ett löv, en buske, en kotte eller ett handavtryck.

Motivbilder på mattor timglas akantusblad mir-e-bota livetsträd

Arabesk: En arabesk är ett stiliserat och invecklat ornament av blad och rankor. De förekommer ymnigt i de flesta islamska mönster. 

Ashkali: Ett äldre mönster, med en oktogon, tätt besatt med krokar, inuti en annan. Ses ibland på äldre Kashgaimattor.

Dyrnak: En detalj i ett göl-mönster. Återfinns i mattor knutna av Yornutturkar.

Fatimas hand: En öppen handflata med tre fingrar och två, symmetriskt motsatta tummar, som sägs symbolisera islams fem pelare. Mitt i handen återfinns nästan alltid ett öga. Fatima var profeten Mohammeds yngsta dotter och när symbolen återfinns på mattor visar de var händerna ska placeras vid bön.

Gül:  Ordet betyder blomma/ros på farsi (persiska) och har blivit en benämning på vissa blommotiv. Det finns olika mönster, till exempel gül-i-frank (fransk ros) och mönstret brukar upprepas över hela mattan.

Göl
:  I afghanska och pakistanska mattor hittar man deras speciella oktagoner, det så kallade göl-mönstret. Dessa är mindre distinkta och påminner mest om en elefantfot. Gölerna används oftast upprepat över hela mattan. Ska ej förväxlas med gül-mönster.

Hatchlou: Kallades ursprungligen för enessi/engsi, det vill säga den matta som hängdes framför öppningen i nomadtälten. Mattornas mittparti är alltid indelat i fyra fält av ett stort kors. Mönster, bottenfärg och bårder varierar dock beroende på vilken stam eller provins som är ursprunget.

Herati: Ett av de vanligaste förekommande mönstren i främst persiska mattor. Kallas ibland även för fiskmönster. Mönstret består av en blomma, inuti en romb, omgiven av fyra akantusblad. Över tid har dessa blad blivit alltmer lika stiliserade fiskar, därav den sekundära benämningen. Används ofta på mattor med övermönstrade motiv.Ilan: Är ett molnbandsliknande och stiliserat motiv som omges av småmotiv vilka täcker hela ytan.

Jaktmotiv: Figuralmattor skildrar ofta jaktscener, som tros ha inspirerats av kinesiska målningar. Här återfinns ofta jägare till häst, hjortar och rådjur, blommor och tråd. Motivet omges ofta av en kraftig bård.

Kheshti: Ett annat namn på trädgårdsmönster.

Kufisk bård: Ett annat namn på Shirvanbård.

Livets träd: En gammal, central och viktig symbol  hos många folk och i kulturer. När man talar om mattor handlar det om ett detaljerat mönster, med symboler från islam och buddhism, som också uppvisar likheter med både nordisk och europeisk mytologi. Mönstret är främst förekommande på bönemattor.

Lotus: Lotusblomman står för renhet, fruktbarhet och andlig utveckling. Symbolen förekommer inom både buddhismen och hinduismen.

Meander-slinga/bård/båge: Som en slingrande flodfåra i ett flackt landskap – vilket är vad en meander egentligen avser – löper meanderbårdens mönster. Återfinns framförallt i sekundärbårder.

Mihrab: Detta är det vanligaste mönstret på bönemattorna, eftersom en mihrad ska efterlikna en bönenisch. När man förrättar bön riktas motivets spetsiga del mot Mekka.

Oktogon:En åtthörning. Kan knytas mer eller mindre distinkt och är ibland inte ens liksidig. Se aven göl.

Palmett: En stiliserad palmkrona, som ursprungligen förekom i den assyriska kulturen.

Savonneriemönster:Under tidigt 1600-tal grundades, utanför Paris, en fransk mattateljé, vars mönster var rokokobetonade.

Shah Abbasmönster: Ett ofta förekommande mittfältsmönster av arabesker, palmetter och lotus. Mönstret är sirligt och detaljerat, vilket innebär att mattan måste knytas väldigt tät.

Shou: Ett kinesiskt lyckotecken som finns i många varianter.

Sjirvanbård: En bård som består av fyrkanter, vilka bildas av en dubbel hakbård. Kallas också kufisk bård, eftersom mönstret uppvisar likheter med det kufiska skriftspråket.
 
Svastika: Ordet är sanskrit och betyder lycka/välfärd. Symbolen syftar, i vissa kulturer, på solen, men kan också stå för början och slut.

Vasmönster: Ett mönster som främst återfinns på mattor från Kerman, Iran, och som ser ut precis som man kan föreställa sig: en eller flera vaser med stiliserade blommor. Mönstret var vanligast under 1500- och 1600-talen.

Yaprakmönster: Ett turkiskt mönster med stora, naturalistiska blad som formar romber och medaljonger.

Zil-e-soltanmönster: Betyder "sultanens skugga" på farsi (persiska) och är ett så kallat upprepningsmönster av blombuketter i vaser, med omgivande fåglar, mot, mestadels, en ljus botten.

Handtuftade mattor:

Tuftning är en tillverkningsteknik för att snabbt kunna få fram nya mönster och önskade kvaliteter. Det viktiga är ullkvaliteten och limningen. Ullens beskaffenhet bestämmer slitstyrkan, smutsavvisningen samt hur vackert färgerna framhävs. Fetare ull medför attkvaliteten på mattan blir bättre och därmed leder till ett högre pris.Limning utförs för att förankra luggen på mattans bomullstextilbaksida. För att luggen ska klara av många års användning måste detta givetvis göras ordentligt. Därefter syr man på en skyddande bomullsväv för att limmet inte ska slitas bort mot golvet eller lämna märken i golvet. I billiga handtuftade kvaliteter används ofta akryl eller sämre restull från annan mattframställning, och dessutom sker limningen snabbt, och därmed inte jämnt över mattans baksida, vilket medför hög slitagekoefficient och att lugg kan lossna vid till exempel dammsugning.

Röllakan:

Dessa mattor är handvävda med bomull eller lin i varpen och med ull som inslag. Röllakansmattan är vändbar då mönstret framträder nästan lika tydligt på såväl rät- som avigsida. Mattorna finns i många olika kvaliteter. Från de allra¨finaste, som ofta är vävda i kända ateljéer, som till exempel Märta-Mås Fjätterström i Sverige, till de enklare, som framförallt vävs i Indien.

Svenska röllakansmattor är vävda på linvarp och är ofta av mycket hög kvalitet, medan de billigare varianterna är vävda på bomullsvarp. Ofta är då ullen sträv och kortfibrig, med påföljd att hela mattan blir styvare och mera otymplig i hanteringen. I dag vävs även röllakan av god kvalitet som är mjuk och smidig med linvarp från Indien. Se fler klassiska Röllakan mattor.

Mönstermässigt är det mer vanligt med de klassiska svenska hemslöjd inspirerade mattorna, men numera vävs det även många mönster som följer inredningstrenderna. Se fler moderna handvävda Röllakan.

Trasmattor:

Trasmattor är en typisk nordisk matttyp. Från början vävdes de av gamla trasor som man inte längre hade någon annan användning för. I hemvävda mattor kan man ofta hitta rester av familjens gardiner, lakan, sommarklänningar et cetera, något som gör att dessa mattor får ett särskilt affektionsvärde. Man väver fortfarande trasmattor i Sverige och Finland, men importen från Indien och Kina, av framförallt bomullsmattor, blir allt större.

Maskinmattor av Wiltontyp:

Maskinmattor är regelbundna, raka, jämna och välgjorda. Luggen kan vara av ull, konstfiber eller, någon gång, bomull. Många Wiltonmattor är i dag flatvävda. Detta innebär alltså att lugg saknas och att mattans yta mer liknar en röllakanmatta. Botten är oftast i jute, eller något annat växtfibermaterial. Mönstren var från början kopior av orientalisk design, men nu ser man även alla sorters moderna mönster. För att tillverkningen ska bli lönsam måste varje mönster massproduceras. Det är nämligen ganska omständligt att byta garnfärg i vävmaskinen. Man bör även tänka på att Wiltonmattor i syntetmaterial ganska lätt kan bli statiska och därmed dra till sig damm.

Kinamattor:

Kina är inte ett traditionellt mattproducerande land och det vi i dag kallar Kinamattor är mestadels mattor som producerats i avsikt att exporteras. De kinesiska mattornas mönster skiljer sig helt från de övriga orientaliska, framförallt eftersom man använder sig av inhemska motiv, som i många fall är mycket äldre än mattkonsten. Mattorna är enkla, ofta enfärgade i blått eller beige/senapsgul och saknar för det mesta bård. Motiven är antingen enkla vardagliga ting som vaser, bord, böcker, blommor, fjärilar eller djur. De äldre mönstren avbildar gamla ornament och symboler, som har sina särskilda betydelser och tolkningar, men det vanligaste av motiven är skrivtecknet för lycka, ”shou”, som varieras i det oändliga.

Gabbéh:

Gabbéhmattor är en traditionell variant av en persisk matta. Det är en handvävd yllematta med lugg i  grov kvalitet och mellanstorlek (90x150 cm eller större), som karaktäriseras av abstrakt design, av stora enfärgade färgfält, med inslag av lekfull geometri och stiliserade djur. De dominerande färgerna är gult och rött. De här mattorna är mycket tjockare och grövre än andra persiska mattor, och kan ibland ha ett luggdjup på upp till 2,5 centimeter. Namnet kommer av det persiska ordet för ”rå”, ”naturlig”. Garnet som används är handspunnet och växtfärgat, vilket ger vackra meleringar i de stora monokroma färgfälten.

Kelim:

Detta är så kallade flatvävda, eller slätvävda mattor, som saknar lugg och bara består av varp och inslag, båda i ylle, där inslagstrådarna bildar mattans mönster. Kelimmattorna anses vara en av de äldsta teknikerna och förekommer praktiskt taget i alla ursprungliga mattländer. Mönstren är ofta geometriska och präglade dels av själva vävteknikens begränsningar, liksom påverkan från de enskilda provinsernas färg- och mönstertraditioner.

Ryamattor:

Det finns en gammal tradition av att knyta ryor – eller flossade vävnader – både i Norden och övriga världen. En flossad vävnad har rena ulltussar inknutna i inslaget, vilket innebär att isolerförmågan och värmebärigheten blir större i den färdiga produkten. Ryavävnaderna i Norden var ursprungligen avsedda att efterlikna de fårfällar man använde som täcken. Materialet som användes var nästan uteslutande ull/ylle. Så småningom började ryorna användas även som dynor, överkast, bonader och mattor. I Norden, och då kanske främst i Sverige, fick den moderna ryamattan sitt genombrott först i mitten av 1900-talet då kända designers ritade mattor och det närmast var en folksport at knyta sin egen rya. Ryamattans popularitet mattades av, för att återkomma med ny kraft under 2000-talets första decennium. I dag kan ryan vara antingen handknuten, maskinknuten eller tuftad. Varpen kan ha inslag av bomull, lin, ylle eller syntetmaterial, beroende på vilket utseende man önskar på luggen. Här finns också utrymme för nya, lekfulla kombinationer av olika material och kvaliteter.

Naturfiber:

Sisal: Sisal är en fiber från en tropisk agaveplanta som har fått sitt namn efter en hamnstad i Yucatán, Mexiko och användes redan under förcolumbiansk tid av Mexikos urbefolkning. Sisal är, näst efter manilla, den starkaste naturfibern, sträv och grov, och används främst till rep, snören och bindegarn. Den används även vid vävning, företrädesvis till mattor och liknande som fordrar tålighet mot slitage. Sisal är betydligt grövre än jute och hårt att slå samman i vävstolen. Både fibern och växten kallas ibland sisalhampa, vilket kan vara förvirrande, eftersom agave och hampa inte är släkt. Sisalmattor kan ligga som solitärer, men lämpar sig också utmärkt väl att lägga heltäckande.

Pappersmattor: Pappersmattor är, i motsats till vad man kan tro, mycket, mycket slittåliga. De är dessutom brandsäkra och tål vatten, vilket underlättar vid rengöring. Under beteckningen ”wood notes” kan man få en tätvävd, vändbar pappersmatta, med antingen läder- eller bomullskantning, i måttbeställt utförande.

Vintage mattor / Patchwork&Decolorized:

Bitar av slitna mattor som är ihopsydda eller nedslitna och omfärgade mattor är en av de senaste trenderna bland mattor. En patchworkmatta sätts samman av delar från många olika mattor, med olika mönster och kan ibland också färgas in, så kallad reload, i en monokrom färg, antingen före eller sammansättningen. Decolorized mattor är som oftast med orientaliska mönster, nedslitna och omfärgade i trendiga nya färger.