I mitten av 1800-talet tröttnade engelsmannen Ziegler på de nyknutna mattorna på marknaden. Han ansåg att de saknade charm och tyckte att de skulle uppvisa större likheter med de äldre, orientaliska 1700-talsmattorna avseende färger och mönster. Ziegler reste till dåtidens Persien och inledde ett samarbete med knytare i olika produktionsområden. Under ett 30-tal år knöt man stora mattor av handkardad, handspunnen och växtfärgad ull, med mönster från 1700-talet och tidigare, som förlaga.